Tack för mig

Jag har länge funderat på vilka ni är, ni som läser. Både när jag skriver inlägg och alla de dagar när inte det minsta uppdateras på den här bloggen. Varje dag så är det ändå ett gäng trogna människor som går in för att kolla om jag har gjort ett inlägg. När jag väl uppdaterar och sen länkar på facebook kommer ytterligare hundra som är nyfikna. Varför, är min fråga? Vad är det ni väntar på? Vad är det som gör att ni ägnar en tanke om dagen på, hm undra vad Emelie gör idag, kanske kan jag få ta del av det i hennes blogg? Asså va, hur kan en människa vara så intressant att man vill läsa om hennes vardag? Oj, det där lät aggresivt, det är verkligen inte så jag menar för det är ju otroligt smickrande. Det enda jag undrar över är bara varför den här bloggen finns, varför jag bloggar och isåfall varför jag knappt ens bloggar i så fall längre...?

Jag har haft blogg sedan jag var väldigt liten, det har alltid varit en liten del av mig och min vardag. Jag har hela tiden haft med mig min kamera och haft i bakhuvudet att jag ska blogga om vad det nu är i slutet av dagen. Sedan i höstas som ni har märkt så har det varit mycket dålig uppdatering från min sida. Förut så bloggade jag om allt möjligt. Modetips och kollage, outfitbilder och mycket bilder och texter om min vardag och resor. Det är inte så att jag sen i höstas bara klär mig i mjukisbyxor, tappat min glädje för polyvore eller fått ett sjukt trist vardagsliv. Nej det är faktiskt snarare tvärt om, jag har verkligen en topp i livet just nu och jag har roligare än någonsin förr. Men både tiden att blogga försvinner samt motivationen. För varför ska jag ha en blogg där jag skryter om mitt roliga liv för er? Varför skulle folk ens bry sig (även om några tydligen gör det) och även om, så är jag inte den sorts personen. Jag har alltid hatat i verkliga livet att skryta eller visa folk vad jag har eller gör. Det tror nog inte ni på eftersom de få gångerna jag har bloggat det här året så har det bara varit om festliga tillfällen med fina bilder eller om shopping eller liknande. Men den personen vill jag hur som helst inte vara. Ärligt talat vet jag inte varför, det har blivit att jag har känt att jag måste uppdatera bloggen och då har jag gjort det de gångerna jag har lite bilder från nåt speciellt tillfälle. Skulle jag blogga på riktigt skulle jag självklart också göra så, men det skulle vara så mycket mer. Jag skulle gärna ha en blogg där jag kombinerar sånt med lite mer vardagliga saker, mode, tankar och åsikter kring saker och lite mer djup. För jag hatar ytlighet och det är precis allt den här bloggen står för. Och därför har jag bestämt mig för att sluta blogga. 

Ledsen om jag gör er trogna läsare besvikna, men det finns tusen bloggar som den här där ute och de har säkert frekvent uppdatering och glädje i att lägga tid på det. Jag tycker såklart det här är tråkigt, det har ju som sagt alltid varit Emelie med blogg i alla år haha. Jag har faktiskt fått ganska mycket komplimanger för den, folk som kommit fram på danstävlingar eller familjekompisar som sagt att de läser bloggen och gillar den. Det har alltid varit jätteroligt och oväntat att höra men ändå så har jag ju mer bloggat för min egen skull. För att ha det som en dagbok och för att kunna gå tillbaka i gamla arkiv och kolla. Så därför kommer såklart den här bloggen finnas kvar, även ifall att jag skulle vilja ta upp bloggandet igen. Men för nu tänker jag leva utan pressen att behöva skriva om det och fota det för att sen förmedla till er. Tack för att ni ändå följt med i alla år och jag är ledsen om jag har vuxit ifrån den personen som jag framstått som i bloggen. Men jag själv tycker att det är en bra förändring och det känns naturligt för mig att sluta blogga nu. Kram


Bilder från Val Thorens

















Många bilder men bara ett litet urval av alla dem som togs i Val Thorens vecka 9 och inte heller ger de ögonblicken rättvisa i mått på hur underbart det var. Det var en sjukt rolig vecka med många olika händelser och upplevelser. Det var allt ifrån skidåkning till festande, skrattande till gråtande och bra till dåliga stunder. Men det var en fantastisk skidort och jag var där med helt underbara männsikor, så det var absolut en mycket bra resa.

Min födelsedag






Glömde ju att berätta om själva födelsedagen i lördags. Hur som helat var den helt fantastisk! Jag blev uppvaktad på morgonen och sedan efter lunch som kom släkten och överraskade och det var väldigt mysigt. Sen låg ju regionstävling på schemat för att tävla grupp. Vi vann och fick vår sista prick upp till A-klass! Så det var en fantastisk födelsedagspresent om man säger så. Sen hade även mina kompisar sagt till tävlingsarrangören att jag fyllde år så jag var tvungen att gå upp på prispallen och ta emot sång från hela publiken... Det var otroligt pinsamt haha men samtidigt lite mäktigt. 

Jag kom hem vid 10 på kvällen och då blev det snabb fixning för att sedan dra iväg till Linus som hade fest. Det var så roligt verkligen. Hade kul hela kvällen med vänner och bra musik och dans och snack. Precis som det ska vara. Så jag kunde faktiskt inte haft en bättre födelsedagshelg. Så tacksam för allt och alla.